Ja ni alla har väl hört om Jordbävningen i Haiti. Det är så hemskt, jag minns hur det var elfte september, London-bombningarna och Tsunami-vågen...man satt där bara i timmar och var helt chockad. Att så många hade dött, och att man hade anhöriga där och man försökte göra allt för att få tag på dem. Det var en kalabalik, det såg man på bilderna. Och så många döda och skadade personer som kablades ut över hela världen. Och farhågan att nån man kände skulle visas på bilderna. Jag blev så illamående av att se de bilderna och jag tänkte på de dödas anhöriga.
Hur det kändes att veta att hela världen har sett din familjemedlems eller din väns döda kropp? NEJ FY! Som om man inte har fått lida tillräckligt.
Och nu igen med Haiti. Bilder på människor som ligger där med krossskador, hur de bara kastar upp kropparna på flak och skjutsar iväg dem. Alltså jag slutade kolla redan första dagen. Det är ju så fel. Dessa människor har genomgått en katastrof av stora proportioner och nu så ska deras lidande visas, utmålas för flera år framöver...Jag förstår att ni i media vill visa hur de har det, vilken misär det är men ni måste ta och visa lite hänsyn till de sörjande! Det är väl också extra viktigt när det har skett en katastrof av sådana proportioner. Det kommer ju ta lång tid för de överlevande att bearbeta detta.
När vi ändå håller på att prata om Haiti så kan man stödja UNICEF's arbete här. Gör det allihopa.
Haiti - Känner att jag måste få skriva min åsikt här!
Upplagd av
Madeleine
onsdag 20 januari 2010
0 kommentarer:
Skicka en kommentar