Naturen och Människan - Symbios eller Katastrof?

En kall solig dag. Några människor springer omkring på stranden, vissa spelar kubb, andra sitter och njuter av solen, även fast blåsten kan vara besvärlig. Men man ger sig inte, man ska ha den där brännan! Ingen är i vattnet. Även fast det är sommar så är det fortfarande kallt. En bit utanför bryggan så finns det faktiskt någon som trotsar de iskalla vågorna. Klädd i vitt guppar han upp och ner. Ibland dyker han ner under vattenytan också. Förmodligen så letar han efter något att äta, men verkar inte finna något. Ett par människor som står i närheten kastar ner något till den. Kanske är det en bit bröd, eller så är det skräp av något slag. Det är svårt att säga, när det gäller människor.

Lite längre bort, på andra sidan sjön, ligger det en fabrik. Eller flera faktiskt. Man undrar vad de tillverkar där, vad de gör. Kanske cyklar, kanske mat, eller livsfarliga kemikalier. Ingen vet väl, förutom de som arbetar där. Är de medvetna om att utanför deras dörr, letar en svan efter mat? Kanske någon arbetare ser på den just nu, genom fönstret, och beundrar skönheten hos ett vilt djur. Eller känner sorg för att den är så ensam. Kanske bryr de sig inte alls, slänger en snabb blick och fortsätter sen med sitt. Likgiltigt för allt runtomkring.

Det är vackert här vid stranden, en slags sällsynt skönhet. Här lever Människan och Naturen tätt in på varandra. Det man undrar är, är detta en Symbios.
Eller är det bäddat för Katastrof?