Våga vara lycklig?

Känslor är så svåra att förstå, att inneha, nära, förvalta, ta hand om, ja, känslor är helt enkelt inte en enkel sak att ha. Jag ogillar känslor, det säger jag på en gång. Känslor gör att man förlorar förståndet, man tänker inte efter före, utan bara går blint in, huvudstupa. Och sen om det leder till den lyckligaste himmelen eller rätt utför stupet, ja det kan vi inte veta i förväg. Ingen av oss är ju tankeläsare. Eller kan se in i framtiden, eller egentligen fullt förstå en annan människa. Förresten så skulle det vara väldigt tråkigt att vara det första, eller det andra, eller det tredje. Nej, nu kommer jag från ämnet.

Känslor, det är egentligen bara ett ända stort trassel, som av olikfärgade trådar. Jag vet att den svarta tråden betyder hat, som tur är har jag inte mycket hat i mitt trassel. Gult, det är glädje, det finns en del här. Och det har kommit mycket mera på senaste tiden, jag har helt enkelt fått flera saker att le för. Blått är sorg, har en del av det också...usch. Och grönt är saker som gör mig lugn och harmonisk. Som regn.

Kärlek för mig är lila, jag vet inte varför, men lila är kärlek. Jag har tyvärr inte många trådar som är lila, de flesta jag har antingen gått av, eller är sveda av den smärta som kärlek har åsamkat mig. Men det finns fortfarande en och annan som är hel och stark. Tyvärr så har jag blivit en sådan pessimist att jag bara väntar på den stund när också de trådarna förstörs. Jag vågar väl helt enkelt inte lita på kärleken. På mina känslor. På mig själv. Det är faktiskt synd och skam, varför vågar jag inte vara lycklig?

Det finns ett talesätt som lyder "bränt barn skyr elden". Jag är det barnet, den som skyr, den som flyr, så fort ämnet känslor kommer på tal, när kärleken vill dominera i mitt känslotrassel. Jag vill vara lycklig, men nu, när jag har den stående framför mig, vågar jag inte ta emot den. Det är sorgligt egentligen.

Jag är faktiskt trött på det! Jag vill vara den där modiga, den som går in huvudstupa i känslorna, utan att analysera varje liten detalj, tro sig se hot där det inte finns något, få för sig att man är oälskad bara för att en person inte har tid för en just nu. Jag vill kunna bli lycklig för att jag är älskad!