Berätta om något personligt

När ska man egentligen göra det? Ska man låta människor få veta det, långt innan det händer, eller ska man vänta tills det inte längre går att göra något åt det. Ska man sitta ner och vara tyst, inte säga ett ljud alls. Ibland så kanske man inte ens vet om det är personligt eller inte, gör man fel att berätta det då? Eller så är det man vill berätta, eller känner att man måste berätta, men att man är rädd för hur den andra personen tar det. Ibland kanske man inte ens vill att någon annan får veta, man håller det för sig själv. Då finns det vissa individer som känner det på sig, och nyfikna som de flesta människor är, så trycker de på och tvingar folk att berätta. Man berättar bara för att slippa undan tvånget.

Jag har en hel del personligt, väldigt många saker som jag håller för mig själv. En sak är min pojkvän, folk vet om att han finns, men nej, jag gillar inte att prata om honom, eftersom jag anser att våran relation är högst personlig. Behöver jag någons råd, så förklarar jag givetvis hur det ligger till, men jag basunerar inte ut vitt och brett till alla om vad för slags relation vi har, vad vi pratar om med mera. Jag blir rent ut sagt tokig på vissa människor i min omgivning, som det enda de frågar om är hur jag och min pojkvän har det, vad gör min pojkvän nu, hur är han som person, vad pratar ni om...alltså, nu säger jag det en gång för alla, om ni är så intresserade av min pojkvän, så prata med honom själva och lär känna honom. Jag tänker inte diskutera våran relation mer utöver det nödvändiga. Så vill jag ha det, och så kommer det alltid vara.