Hem kära hem

Nu, äntligen blir det av att åka hem. Jag längtar till att få sova på min sköna säng, att sitta i badkaret ett par timmar tillsammans med härliga badbomber och en bra bok och att få packa ihop mitt liv i kartonger. Det jag inte längtar efter är mina sjukt jobbiga grannar, som tycker om att stirra på mig genom sina fönster. Jag är glad att det bara är 2 veckor tills jag flyttar till kusten. En paranoid småstad var verkligen inte rätt ställe för mig. Men det har varit relativt bra här, alla gillade sina julklappar och det var en relativt lugn vecka.


De tekoppar jag gav till Emelie i julklapp. Så jäkla snygga. :P

Men, nu måste jag packa ihop mina kläder och sånt. Har lyckats med konststycket att få med mig cirka 3 gånger så mycket packning nu, som när jag kom hit. Givmilda vänner och familjer är livsfarliga! :P

Längtan

Jag längtar. Jag skulle kunna sätta punkt här, för längtan har varit en ständig följeslagare i mitt liv. Visserligen så har det jag längtat efter förändrats med varje kliv, och fortsätter att göra det, med varje andetag. En gång för länge sedan, så längtade jag bara efter lugn och ro, en tids stilla vila, kanske tog en lång promenad i den svenska skogen, och njöt av regnet som föll. Drog mig undan från folk, under den perioden, men inte nu längre.
Nu för tiden, så är det så många saker jag vill ha nära, personer som jag längtar efter. Lite underligt faktiskt, att jag idag är eftersträvan att vara med människor, medan mitt gamla jag, var asocial.
Imorgon, så kanske jag längtar efter något annat, ett helt liv väntar ju framför mig. Kanske kommer jag längta efter barn någon dag, eller bara ett stilla liv vid havet. Men just nu, så vet jag, att jag bara längtar efter en kram.