Sista dagen

Sista dagen tillsammans med Pojkvännen. Jag vet inte när jag får träffa han igen, men jag hoppas att det blir snart. Vi har haft en underbar tid tillsammans, två hela veckor är faktiskt en lyx när man har ett förhållande på distans. Jag blir alltid lika förvånad när vi träffas igen, hur mycket han förändrats. Och känner mig lite sorgsen, eftersom jag inte är där, och får se hur han förändras. Vi får bara brottsstycken av tiden, att vara tillsammans är mer ett undantag än en regel.



Varje gång vi säger adjö, så är jag rädd för att det blir våran sista gång tillsammans. Jag blir arg, och gråter. Men jag vet att han måste åka. Jag kan bara hoppas, att en gång, så stannar han kvar.