Filosofidiskussioner...

...är absolut inget för mig, visst, det kan vara kul att diskutera i kvällens sköna skugga, med en filt över knäna medan man ser solen gå ner, eller som nu i vintertider, i ett varmt mysigt bibliotek, med en tänd brasa och varm choklad, men absolut inte på morgonen en iskall vinterdag! I morse så kände jag bara, åh nej, jag vill inte. Förmodligen var det min inneboende nattmänniska som talade. Morgnar är inte min grej. Allting skulle vara så mycket enklare om de flesta människor var som jag, så fort det blir mörkt, då poppar hjärnan igång.


Men jag lyckades få till en skaplig diskussion på litteraturseminariet, ni vet, den om Kuhns (gubben på bilden) bok, även fast jag fick kommentaren att mina frågor var svåra att besvara! Det var ju bara åsiktsfrågor jag hade, eller tyckte att jag hade. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, att jag har svårbesvarade frågor.

En sak som är säker dock, jag håller inte med cyniska Thomas Kuhn. Han skriver i sin bok att forskares enda drivkraft är egentligen att inte lösa problemet, utan att se på ett problem ur olika synvinklar, och försöka få allt att passa in i den världsbild man har skapat. Usch, detta är cyniskt värre.